Jag är inte så förtjust i röda dagar. De kommer och går. Och så börjar allt om igen. Det mest minnesvärda med trettonhelgen, förutom att Niklas 17 hängde hos mig, var att jag lustläste mer än jag gjort på länge. Mer tid än jag ägnade åt TV och Facebook. Det var en befrielse. Som om jag åt papper och bokstäver och blev mätt på ett bra sätt. Jag är en långsam läsare och har svårt för att läsa böcker som alla andra talar om. Under de röda dagarna gick jag och blängde på Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek. Den var motsträvig i början och jag hade svårt för de filosofiska inslagen. Kanske kan det bli så om man i ungdomen försökt älska en Filosof. Men berättelsen öppnade sig snart för mig. Det är en vacker, skör och delvis utmanande roman om kärlek, försök till kärlek. Och språket är avskalat, rent. Ett språk som jag tycker om. Jag har också läst Bodil Malmstens utsökt vackra och underfundiga bok Så gör jag – konsten att skriva. En inspirerande bok om skrivande och läsande som ett tecken på liv. Det tar jag med mig in i 2014, som ska bli ett läsandets och skrivandets år. Nu drömmer jag också om att hitta en lustfylld deadline för romanläsande. Hur gör du för att läsa det du vill, men inte måste?