En gång i tiden gav jag ut Jack Londons ”Kungen av Klondyke”. Ända sedan dess har jag då och då tänkt på den hektiska jakten på guld i tuffa 1800-tals-miljöer. Längtat dit lite grand. Och till de fria vidderna i favoritboken ”Skriet från vildmarken”. När jag träffade den moderna guldbrytaren Bengt insåg jag att det var helt olika saker att hitta guldklimpar i jorden och att spränga fram guldet ur berget. I hans planer ingår att frälsa världen för mikrobrytning, som är mer skonsam mot naturen. Det är nya tankar som inspirerar.
Småskalig guldgruva kan ge stor lönsamhet
Bengt Ljung är inte den som går i pension självmant. Han lämnade de tunga industriuppdragen och de globala erfarenheterna från Nitro Nobel och Atlas Copco bakom sig när han fyllde 60. Nu är det femton år sedan och han är mer aktiv än någonsin. Han löptränar och går omvartannat i Liljansskogen i Stockholm några dagar i veckan. I uppförsbackarna springer han alltid. Det är en talande bild av en hängiven person som aldrig ger upp. Träningen är också nödvändig för att Bengt ska orka hålla igång så mycket som han vill som 75-åring.
Det gäller att hålla ångan uppe så att han hinner få igång en av Sveriges minsta gruvor på allvar och göra den småskaliga guldbrytningen i Lappland lönsam. Bengt startade Bothnia Exploration 2007 och fick med sig skickliga geologer, erfaret folk från gruvindustrin och investerare, både vänner och kollegor och småaktieägare på Aktietorget. Han lyckades till och med sälja in sin dröm att bryta guld på ett nytt sätt till en grupp med ett år äldre kollegor från Bergsskolan. Det är ingen lätt sak.
Men om någon ska kunna frälsa världen för svensk småskalig gruvdrift med hållbarhetsambitioner så är det Bengt. Han vill inte heller sikta lägre än så:
”Vi ska gå i bräschen för ett helt nytt sätt att bedriva gruvdrift och sprida idén om lönsam mineralbrytning i liten skala med ringa miljöpåverkan globalt”, säger han.
Bengt är en skicklig berättare, en storyteller från en annan tid, som är fullt närvarande i nuet och ofta på gott humör. Hans nyskapande entreprenörskap stärks av ledarskapserfarenheterna från storindustrin. Det är en ovanlig kombination.
Han är mer nybyggare än äventyrare och står stadigt med båda fötterna på berget. Det är en fördel om man ska bli framgångsrik i en bransch som i så hög grad bygger på förväntan och förtroende. Alltför ofta förknippas små gruventreprenörer med lycksökeri. Hur bra Bengt lyckas vet ingen förrän tidigast 2018, när det första guldet förhoppningsvis bryts, anrikas och smälts ner till tackor.
Rötterna i Bergslagen gjorde att han provade i hemmatrakten först. Det finns fortfarande många vilande fyndigheter i det gamla gruvlandskapet, men allt är redan inmutat och det är för små fyndigheter för att de stora aktörerna inom den svenska gruvnäringen ska kunna göra något av det. Men det hindrade inte Bengt att tänka nytt. För honom är mikrobrytning av guld framtiden:
”Det är ett kostnadseffektivt sätt att arbeta med gruvdrift. Småskalig brytning är ovanlig i Sverige, men det finns mycket att hämta där för flera. Det är enkelt och billigt och kräver inte så stora investeringar. Vi gör inga jättelika dagbrott och borrar inte tunnlar i flera år innan vi börjar bryta guldet. Jag vill göra processen kortare, så att vi snabbt kan omvandla mineral till pengar och få ett positivt kassaflöde redan från början när gruvdriften kommer igång. Det finns redan upptagen malm som vi kan börja med direkt när vi får klartecken från Miljödomstolen. Förhoppningsvis när snön smälter våren 2018. Vi beräknar att volymen kommer att uppgå till 100 000 ton per år. Det gör Kiruna-gruvan på en förmiddag.”
Bothnia Exploration har kommit en bra bit i utformningen av en egen guldgruva i Lappland. Man arbetar för fullt med underlaget som ska skickas in för prövning hos Miljödomstolen. Under namnet Vindelgranselegruvan samlar det lilla företaget två större fyndigheter med guld. Det finns också zink, bly och silver i området. Till att börja med satsade företaget på provborrningar i Vargbäcken, men guldhalten i berget räckte inte för att täcka kostnaderna för transporterna, och det dröjde till 2012 innan den rika fyndigheten i Fäbodtjärn gav verklig guldvittring för exploatören efter en omfattande provborrning. Den indikerade mineraltillgången uppgår till 111 kiloton:
”Vi har lokaliserat bonanzablock, stora block med höga halter av guld, som har följt med inlandsisen för 10 000 år sedan och dragit med sig guld som nu ligger i en bred spricka av kvarts inkilad i gråberget. Många har varit i området före oss och letat efter fyndigheten – Lundin, Boliden, SGU och SGAB – men vi hann först. Vi har gjort provborrningar som tyder på att det finns 8,5 procent gram guld per ton där. Det var synligt guld i alla borrkärnor som vi fick upp ur berget. Det är en ovanligt hög guldhalt. Björkdalsgruvan har en lönsam brytning på 2 gram per ton.”
Gruvdrift är reglerad i Minerallagen och det är inte särskilt ofta nya gruvor överlever prospekteringen. Det finns stora fyndigheter i Sverige, särskilt på djupet i berget, men oftast krävs det för stor volym för att få lönsamhet i nya gruvor. Därför är det förvånande att det inte finns fler gruventreprenörer som tänker i liten skala. Småskalig gruvbrytning har också en möjlighet att lättare smälta in i samhället. Det händer att tankar på nya gruvor väcker kritik, så det måste man alltid förhålla sig till:
”Vi måste verka i samklang med omgivningen, både fastboende och samer. I området som vi förbereder finns ett femtiotal invånare och vi kanske kan ge jobb åt 50 anställda på sikt. På det sättet kan vi ge tillbaka till samhället. Jag vill gärna bidra till områdets utveckling. Jag brinner för glesbygden. Det gäller att vi påverkar miljön så lite som möjligt. Den låga volymen har stor betydelse, men också att vi tar upp så lite berg som möjligt. Guldet är ju det vi vill åt.”
Svensk gruvindustri är föregångare när det gäller hållbarhet och miljöhänsyn, menar Bengt. Han berättar att Boliden har lägst kostnader i världen och att LKAB gör pellets så att det blir mindre utsläpp. Botnia är inte ensamt, men grundaren vill att företaget ska ta täten:
”Svensk gruvdrift är bäst i världen på hållbarhet och jag hoppas att vår satsning på minimal påverkan på miljön kan ge eko i världen.”
Två konkreta exempel på hållbarhetsansatsen är att Botnia Mining, bolaget för gruvdriften, planerar att genomföra anrikningen från maj till oktober för att inte störa rennäringen resten av året och att produktionen ska göras året runt med underjordsbrytning för att få en minskad miljöpåverkan.
En viktig poäng med småskalig brytning är enligt Bengt att man inte gräver upp mer berg än nödvändigt. Med rätt sorts avancerad gruvborr når man fram snabbare till kvartsen, där guldet finns, och sorterar sedan ut mer av den värdefulla metallen med laser. Med ett mobilt anrikningsverk minskar man dessutom transportkostnaderna:
”Vi nöjer oss med begagnade maskiner för att hålla kostnaderna nere och planerar att ha ett anrikningsverk i ett tält. I alla fall på sommaren, då det är ljust dygnet runt i Lappland. Genom att sortera och sovra på plats slipper vi skicka i väg så mycket till nedsmältning.”
Bengts erfarenhet av berg, borrning och sprängning kommer väl till pass när det gäller planeringen av den småskaliga gruvbrytningen. Han har genomfört försiktiga sprängningar i storstäder som Hongkong och Stockholm, bland annat inför tunnelbanedragningen mot Solna, och han har ansvarat för Atlas Copcos gruvutrustning globalt. Han har dessutom varit framgångsrik vd för den japanska trucktillverkaren Kumatsu och utnämnts till årets entreprenör i Ohio. Äntligen har han också fått nytta av ungdomens jobb som diamantborrare och gruvarbetare.
Bengt har allt klart för sig och visar egenhändigt gjorda skisser på hur det ska gå till att borra i området. De färgglada geologiska kartorna visar halten i de olika borrhålen. Fäbodtjärn är en höghaltig fyndighet som utgörs av en regelbunden kvartsgång som sträcker sig 180 meter och är mellan 1 och 4,5 meter tjock. Området i Vargbäcken har lägre halter men beräknas ge större volym. Sammantaget ger det en tillräcklig volym för gruvdrift. Guld lämpar sig för småskalig gruvdrift. Det ger liten volym och stora pengar:
”Det var härligt att uppleva när vi smälte ner malmen från provborrningarna i Björkdalsgruvan. Det var festligt att se materialet ledas framåt på skakbordet och ringla nerför spiraler. Och överst på malmen låg en strimma av guld. Vi fick 5,5 kilo guld och ett halvt kilo silver. Guld är tungt. Ett halvt kilo är bara lite i botten på en plasthink. Guld är en mytisk produkt. Det har inte lika stort industriellt värde, som till exempel zink. Men det finns behov av mer guld i världen. Under 2017 når nog guldproduktionen en peak. Det gör troligtvis att guldpriset kommer att fortsätta gå upp, vilket många experter siar om.”
Det personliga drivet har han alltid haft. Han har spelat fotboll och ishockey och har en stark vinnarinstinkt. ”Det är väldigt kul att vinna”, säger han och pekar på att han som närking är uppväxt med något helt annat, devisen ”det går aldrig”. Själv har han redan bevisat att allt är möjligt:
”Min morfar inspirerade mig. Han var tusenkonstnär i Kopparberg och gjorde alla möjliga saker. Min mamma var äldst bland åtta syskon. Pojkarna i familjen jobbade i gruvan. Jag tror att drivkraften bottnar i min uppväxt. ’Skaffa dig en utbildning så att jag slipper tvätta dina overaller’, sa mamma och jag följde hennes råd. Det är jag glad för i dag. Inte är det pengar som driver mig i dag, snarare att lyckas med att etablera en ny gruva och göra den lönsam.”
Sedan hemkomsten från USA 2001 har Bengt engagerat sig i svensk gruvindustri. Han är engagerad som vd på konsultbasis i Botnia Exploration för att hålla nere kostnaderna, men han är också ordförande i Swedish Mining Tunneling Group, en förening som arbetar för att öka exporten inom den svenska gruv- och mineralindustrin. Han håller också föredrag om sina erfarenheter som industriledare och gruventreprenör, gärna för unga människor. Bengt ser fram emot att följa branschens utveckling när kommande generationer av gruvarbetare, bergsingenjörer och geologer utvecklar och stärker den svenska gruvindustrin. Det är de unga som är framtiden, menar han. Och även en liten guldgruva i Lappland.
Artikeln är publicerad i Bergsmannen, nr 6 2016. Foto: Andrzej Markiewicz. Mer om magasinet: www.bergsmannen.se