I september besökte jag familjen Pasqua i Amaroneland. Det var en inspirerande resa med mat- och dryck-upplevelsen i centrum. Familjen Pasqua har alltid odlat och producerat vin med passion och poesi: ”Il vino è la poesía della terra”, vinet är markens poesi. Det passar utmärkt för min romantiska läggning. Här kan du läsa ett utdrag av det långa reportaget från Verona, som publicerades i magasinet Vin&Bar.
…
När Riccardo upplevde att det var stiltje i familjeföretaget flyttade han på eget bevåg till USA. Pasqua sålde inget vin där för sju år sedan. Han bosatte sig i Brooklyn med hustrun och ett litet barn. Riccardo reste runt i landet för att knacka dörr hos butiker och stormarknader. Envetet tog han sig fram från kust till kust som en dammsugarförsäljare med väskan fylld av italienskt vin som ingen hade hört talas om. Få brydde sig om att familjen Pasqua hade producerat vin i Italien under nästan ett sekel. Det var många vinfamiljer som ville in på den gigantiska amerikanska marknaden. I början gick det trögt, men ett distributionssamarbete med andra producenter lättade på bördan något.
Det stora genombrottet i USA kom efter att Riccardo hade tagit ett steg tillbaka och funderat på vad som skiljer Pasqua från andra vinhus. Han tänkte på hemstaden Verona och Shakespeares berättelse om Romeo och Julia, som sägs ha sitt ursprung i staden. Riccardo hade redan som barn besökt stenbalkongen där de unga älskande hade omfamnat varandra. Ingen kärlek är så lockande som den omöjliga.
När Riccardo och hans lilla amerikanska team besökte butikerna med världens mest kända kärleksberättelse i bagaget, bilder från hemstaden Verona och unga kvinnor på en ljusgrön vespa från 1950-talet för att presentera ett nytt vin, som var anpassat till den amerikanska marknaden, lossnade det på allvar. I dag är USA Pasquas största och viktigaste marknad och Riccardo Pasqua är hemma igen i Verona och vinföretagets vd sedan drygt ett år.
Vinserien Passione Sentimento har en etikett som bygger på ett foto från en av murarna på Via Mazzini. Därifrån har man utsikt över Julias balkong, som besöks av en halv miljon turister om året. På muren skriver och ristar tusentals unga människor kärleksmeddelanden till varandra. Det gör de ungas kärlek odödlig. Vinserien är en hyllning till kärleken och Verona, en av världens mest romantiska städer.
”Vinerna i serien är våra ’rock star’. De är mer funky. När vi lanserade serien i USA blev alla som galna. Etiketten med graffiti talade direkt till målgruppen. Vinet går att dricka utan mat och är lättillgängligt. Det gillar de unga. Amarone dricks i dag oftast av äldre människor”, säger Riccardo.
Den tragiska kärleksberättelsen om Romeo och Julia är kongenial med den nya generationens satsning på att nå en yngre och bredare publik. Den har allt: passion, drama och ungdomlighet. Precis som vinet.
En viktig del av framgången var arbetet i blandningsrummet på San Felice. För att lyckas som vinproducent måste man hitta rätt blandning av druvor och framställa viner med en egen karaktär. Vinet i Romeo och Julia-serien bygger på lokala druvor, lokal vintradition och smak av Amarone. Vid framställningen används rester av skal från amaronevinerna, som ger det röda vinet en djupare färg och mer smak. Pasqua har gjort vinet mer lättillgängligt för en större publik utan att göra avkall på kvaliteten. I serien ingår både rött och vitt vin, men även Prosecco.
…
Giovanni är barnbarn till Natale, en av de fyra bröderna som grundade Pasqua, så han har vin i blodet. Det har han nytta av i sitt arbete som ansvarig för produktionen i företagets hypermoderna vinfabrik. Men det är inte där vi börjar rundturen på San Felice. Det är i torkhuset, vineriets hjärta. Det är där de intensiva smakerna skapas.
Hos Pasqua är varje klase, varje druva viktig. Därför skördas druvorna för hand när de är mogna. Då är kärnan i druvan brun, inte grön, berättar Giovanni. Varje klase granskas och de dåliga druvorna plockas bort på en gång. Druvorna plockas och läggs i kassetter som rymmer tjugo kilo. På vineriet torkas druvorna i femkiloskassetter i ett ventilerat rum. Förr i tiden torkades druvorna på vinden med öppna luckor, så att vinden kunde blåsa genom rummet och lufta druvorna. Numera är ventilationen mekanisk, men annars är metoden likadan som på 400-talet, då romare gjorde vin i Venetien. Den klassiska metoden kallas Apassimento:
”Druvorna är fortfarande vid liv. Vi inspekterar druvorna var tjugonde dag och kontrollerar kvaliteten. De förlorar fyrtio, eller upp till femtio, procent av sin vikt under torkningsperioden på fyra till fem månader och kvar finns då russinliknande druvor med mycket intensiv smak och doft”, säger Giovanni och håller upp en liten klase med blå druvor.
Han håller i druvklasen försiktigt, som om den vore ett sprött spädbarn. Sorten är Molinara och används knappast längre vid produktion av amaronevin av hög kvalitet.
I de tre torkrummen finns fyrahundra tusen kilo druvor som nyss har skördats. Mest finns det av den klassiska amaronedruvan Corvina. Det är en oval druva som växer på samlade klasar. Men också Rondinella och Oseleta, som är en finare sort. Den har skördats sist och är en rund liten druva, som nästan ser ut som ett blåbär. ”Lilla fågel” kallar Giovanni den.
”Under 2016 har det varit en regnig vår och det var inte så soligt och hett i augusti. Det är bra förutsättningar för vinodling. Och skörden har gett både kvalitet och kvantitet. Ingen säsong är den andra lik. Det är lika spännande med varje års skörd.”
Efter den akademiska utbildningen till oenolog har Giovanni under några år lärt sig en hel del om vinodling i praktiken genom att uppleva två skördar per år på olika ställen i världen; bland annat i Sydafrika, Frankrike, Chile och USA. I bilen på väg mot familjeföretagets senast förvärvade vingård, Mai dire mai i Montevegro, berättar Giovanni att han nyligen har blivit pappa. Det har varit en speciell tid. Den lille pojken Tomasso, som mår bra nu, föddes två månader för tidigt och vägde bara drygt 1,5 kilo vid födseln.
Vi visas runt på den 23 hektar stora vingården, som ligger på en höjd 350 meter över havet. Odlingen ligger perfekt mellan de två dalarna Val d’Illasi och Val di Mezzane och i skydd av bergsmassivet Lessini. Här kommer vindarna åt från alla håll och det ger druvorna möjlighet att mogna ifred under säsongen. Giovanni berättar att det är sju till tio grader kallare här uppe. Den här dagen är höstvindarna friska, men inte kyliga, även om blåsvarta moln tornar upp sig över bergskammen. Det är bara en vecka kvar till skörd. Om det regnar eller blir för kallt på skördedagen kan det bli förödande för druvornas kvalitet.
Vinplantan, klimat och jordmån, det är sådant som vinexperten Giovanni går igång på. Jorden här är basisk och kalkrik. Med de italienska finskorna nedtryckta i den vita jorden berättar han med lågmäld energi om hur gamla vinplantors rötter kan nå sex meter ner i jorden och fånga mineraler som ger vinet dess karaktäristiska mineralton.
Vinodling kräver kunskap, erfarenhet, goda odlingsförutsättningar och rätt klimat, men också utveckling och förnyelse. Efter ett långt liv i vinbranschen sammanfattar företagets ordförande, Umberto Pasqua, saken på ett koncist sätt: ”Våra nästan hundra år av erfarenhet har gett oss kunskap att kunna experimentera.” För sonen, Riccardo, är det nya profilvinet ett statement och ett uttryck för att han och den tredje generationen Pasqua vill och vågar ta ut svängarna. Vinets namn, Mai Dire Mai, ”Man ska aldrig säga aldrig”, är ett tecken på det. Därför nöjde han sig inte med de första blandningsförsöken i San Felice, utan Giovanni fick pröva igen och igen tills vinmakaren förmådde få fram den kraftfullhet och komplexitet som flera generationers erfarenhet krävde av honom:
”Amaronen är det bästa vin som jag har gjort i mitt liv”, säger Giovanni.
Ur Artikeln ”Verona, vaggan, vinet” i magasinet Vin&Bar, nr 5 2016.
