Tomas Tranströmer och jag
Av min ungdomsvän Mats fick jag Tomas Tranströmers Dikter i pocket. Vi var båda i tjugoårsåldern, hade tågluffat till Grekland tillsammans och jag skrev med ett flöde som aldrig har återkommit sedan dess. Vi ville båda bli journalister då. Mats blev det, men inte jag. Sedan slutade jag att skriva. ”Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse.” Det skrev Tomas Tranströmer. Och det>